Lotta Olsson svéd

– Repetitionslokalen? – upprepade Arne. – Lokalen där man repeterar? Kan ibland sammanfalla med platsen där pjäsen uppförs, men…
– Vardagsrummet – sa hasselmusen. – Vi hade nog tänkt oss att vi skulle vara i vardagsrummet, ja.
– I vardagsrummet? – Arne slängde upprört med snabeln. – Är ni… Är ni… helt oprofessionella?

Här kommer jag med saft och kakor.
Min mormor ska få dubbelhakor.

– Är du galen? – sa hon.
– Det är möjligt – sa Arne allvarligt. – Men det spelar ingen roll i det här fallet.

– Vad är det här då? – sa hon och drog upp ett tufsigt litet tygdjur ur väskan. – Det är ju en myrslok!
Jättemyrsloken slet generat åt sig djuret.
– Det är Eskil Håkansson – sa han. – Han har lite svårt att sova utan mig bara.

… det är oerhört betydelsefullt att man alltid reser till något i första hand, inte från.

En artikel om en ny bok.
Som en modern Möss och människor, en Steinbeck för tvåtusentalet.

– Det är inte okidoki, nej – sa hasselmusen. – Se på mig! Hur skulle jag kunna vara en varg? En stor, skrämmande varg?
[…]
– Det ska du inte – sa Arne.
– Ska jag inte vara varg? – sa hasselmusen.
– Du ska spela varg – sa Arne. Spela inte vara. Det är det som är teater.