Halldór Laxness izlandi

Med sig i boet hade hon fört hundra tunnland jord och senare lösöre som motsvarade det när ett arv tillföll henne. Hon älskade bönderna inne i dalgångarna över allt och försatt inget tillfälle att övertyga dem om den lantliga idyllens förträfflighet och den lycka det innebär att leva och dö på ett torp. Hon lät sin andliga sol skina över hela bygden, hon tog initiativet till kommunens husmodersförening och var dess ordförande, skrev artiklar och dikter i huvudstadstidningarna om den lantliga idyllens företräden och den sunda själ och kropp man får av att bebo ett torp. Hon ansåg att hemslöjd var den enda form av industri som hörde hemma på Island, och ägnade sig med stor skicklighet åt att väva rölakansbonader. Därför blev hon vald att som fullmäktig delta i husmodersföreningarnas riksmöte i Reykjavík, där man diskuterade hemslöjd och andra moraliska värden som den lantliga idyllen skapar och som är det enda som förmår rädda vår nation ur den fara den för närvarande befinner sig i.